det här med ålder..

Om prick sju dagar fyller jag år. Det är min dag, bara min dag och eftersom jag fyller jämt har jag sett till att mer eller mindre roffa åt mig en hel helg. Åpet kan tyckas men jag fyller ju faktiskt 25. Detta är något som min omgivning vet att jag har haft svårt att acceptera men så härom dagen så bara kändes det okej. Men man ska inte ropa hej innan man kommit över ån eller vad man nu säger... Igår hade vi föreläsning mellan 9-16 och under dessa timmar han vår föreläsare få mig, genom en endaste mening, att känna den där åldersnojan igen. För visste ni att från 25 års ålder tappar man 1% av muskelmassan varje år!! Och då har jag liksom inte speciellt mycket att nalla av från början! Förstår ni hur jag kommer se ut?! Mina nuvarande spaghettiarmar kommer vara lika osynliga som Alfons Åbergs gamle polare Mållgan. Misären var total. Men föreläsaren räddade paniken rätt så snart genom att också informera om att man inte är fullt utvecklad i frontalloben innan 25 så då kändes då låg nojan på noll igen. Om en vecka är min utveckling alltså klar och muskelnedbrytningen startar och det ska ju självfallet firas. Jag menar, jag har ju ändå aldrig vart speciellt stark rent fysiskt så det är ju egentligen inte så mycket att sörja.