soundtrack of the day.

Höstdepp eller höstdipp? Trött är jag iallafall.

Heja spontanitet?

Nämn tre bra saker med dig själv! Inte helt ovanligt att få den uppmaningen i olika sammanhang. Jag har alltid nämnt spontanitet som en av mina bättre egenskaper men börjar nu funderar på om det hela gått överstyr. Jag råkade nämligen anmäla mig till Göteborgsvarvet igår! Hade det kanske vart bättre om jag spontanköpt en fin topp eller stickad tröja? Nu såhär morgonen efter ångrar jag ju mig redan och en tröja kan man ju faktiskt återlämna. Nä, så ska jag inte tänka! Hejja mig, det här ska nog gå bra!

det här med ålder..

Om prick sju dagar fyller jag år. Det är min dag, bara min dag och eftersom jag fyller jämt har jag sett till att mer eller mindre roffa åt mig en hel helg. Åpet kan tyckas men jag fyller ju faktiskt 25. Detta är något som min omgivning vet att jag har haft svårt att acceptera men så härom dagen så bara kändes det okej. Men man ska inte ropa hej innan man kommit över ån eller vad man nu säger... Igår hade vi föreläsning mellan 9-16 och under dessa timmar han vår föreläsare få mig, genom en endaste mening, att känna den där åldersnojan igen. För visste ni att från 25 års ålder tappar man 1% av muskelmassan varje år!! Och då har jag liksom inte speciellt mycket att nalla av från början! Förstår ni hur jag kommer se ut?! Mina nuvarande spaghettiarmar kommer vara lika osynliga som Alfons Åbergs gamle polare Mållgan. Misären var total. Men föreläsaren räddade paniken rätt så snart genom att också informera om att man inte är fullt utvecklad i frontalloben innan 25 så då kändes då låg nojan på noll igen. Om en vecka är min utveckling alltså klar och muskelnedbrytningen startar och det ska ju självfallet firas. Jag menar, jag har ju ändå aldrig vart speciellt stark rent fysiskt så det är ju egentligen inte så mycket att sörja.

det här med smak..

Alltså.. jag som under hela min uppväxt trodde att jag var så cool! Inför min 25-årsfest satt jag förut och gjorde en spellista med musik från min barndom, tillåt mig att skratta! Vad tänkte jag med?!
Minns att jag i typ mellanstadiet tyckte att The Moffats var "så hiiiiilma bäst asså", idag fick jag inte riktigt samma wowkänsla när jag lyssnade på min favvolåt från förr. Men det känns okej. Som något som faktiskt är positivt med att åldras, så kom igen 25 nu kör vi!

en liten fotbollshistoria.

Förra sommaren satte jag mig, efter en galen löprunda i arbetskläder, i bilen tillsammans med min lillebror efter en mycket hektisk dag på jobbet. Vi tog ströget (körde vägen förbi) till min lägenhet för en suuupersnabb kisspaus och ett ännu snabbare ombyte. Sedan styrde han mot målet, Göteborg och gamla Ullevi. Jag skulle på min första fotbollsmatch. Det blev en tung förlust mot DIF och när vi åter satte oss i bilen för hemresa kändes det inte fulländat. Jag ville ju se en seger! Så vi åkte på en match till, men inte heller då fick jag se någon vinst. Men det spelar faktiskt ingen roll för efter två matcher började jag ana att det där med fotboll kanske inte är så tokigt.
Nu är det en ny säsong och i måndags var det hemmapremiär mot Norrköping, som efter en fet domarskandal resulterade i ytterligare en förlust men jag var trots det ännu mer frälst.
Så ikväll när de spelade mot AIK var jag ju tvungen att titta. Jag var inte sugen på att sätta mig ensam på någon sportbar och jag kan utan minsta ironi tala om att Canal + sport aldrig varit något som det Sernbergska residenset ägnat en tanke på att införskaffa. Så jag gjorde en kopp kaffe och satte mig i soffan för att se matchen streamad. Bildkvalitén var under all kritik och det var flera gånger som min internetuppkoppling blev bortdribblad av både gulsvart och Blåvitt. Men vad brydde jag mig om det? Engagerad och muttrande över missade chanser satt jag här och 90 minuter flög förbi, aldrig har det varit så spännande med streamad Tv en torsdagskväll. När Hjalmar Jonsson i den 93 matchminuten satte 1-1 kom det ett vrål ur min lilla kropp jag inte trodde var möjligt. Ni som hört min bror skrika "Såjah" vet preciiis vad som inträffade. Det var en underbar känsla och nu är jag extremt taggad inför matchen mot ÖSK på Söndag.
Så vad vill jag ha sagt med det här inlägget? Bara att jag numera är fotbollshuligan och min lillebror evigt tacksam. Den här spänningen och glädjen vill jag ju inte vara utan!

händelserikt..

är mitt liv överallt utom på bloggen!
Ja, sorry för kass update men jag har ett liv att sköta. Det består just nu av en himlans massa plugg, oro för huruvida Högskolan I Skövde har pejl på läget och om jag kommer kunna kirra någon sorts karriär efter mina tre år här. Oron är grundad i inställda föreläsningar till höger och betvivlad lärarkompetens till vänster. Strukturen är frånvarande.
I övrigt hängs det med pojkvän, vänner & familj i det mån det finns tid. Jag har blivit fotbollshulligan och jag har även bestämt mig för att anta en utmaning. Japp, mina damer och herrar jag ska springa tjejmilen! Coolt va? Så, now you know. Tills jag får tid till att prioritera bloggen kan ni ju lyssna på den här sinnessjukt peppande låten!

mild ångest, noblesse & krocketpremiär!

Japp, det är min dag det! Har suttit i skolan med bäztiz och pluggat inför tentan på tisdag och insett att jag börjar få mild ångest inför den, har liksom redan tagit reda på att omtentan är den 11 maj och skrivit in det i almanackan. Tjenare optimisten!
Ytterligare en insikt jag gjorde i skolan var att jag fyller 24 och ett halvt idag och att detta är något som absolut behöver firas! Tror även i detta fall att det rör sig om mild ångest och att firandet mer är en täckmantel för min åldersnoja. BUSTED! Men men.. firade gjorde vi iallafall med säsongens första krocketturnering hos Nathalie, Såffe var också där!
På vägen till N kommer Emma på att hon måååste in på Gallerix och när vi kommer ut får jag paket! En mugg, med bilder på oss. Naaaw! Bästa presenten!
Resten av dagen är inte lika inspirerande, jag unnade mig Noblesse eftersom jag skulle vara duktig och plugga hela kvällen.. har inte läst en sida och börjar känna att tentaångesten drar alltmer mot måttlig än mild..

update!

Jag lever, pluggar och hänger med vänner och fästman. Jajjamensan hörrni! Nu har vi pimpat oss själva & relationen med lite fint blingbling och är alltså förlovade.
Det blir ganska självklart att fundera över vad man själv tänker kring förhållanden, förlovning och bröllop när man bestämmer sig för en sådan viktig sak. Vad jag har kommit fram till? Det kommer så fort jag har lyckats sätta ord på mina tankar och när solen inte skiner så förbaskat fint in genom rutan och säger; "Kom ut till mig, njut av mina strålar mot ditt superbleka vinternylle."

Kokos någon?

Födelsedagsfredag!

Inte min tyvärr.. hade absolut inte tackat nej till en dag i min ära då jag får massa kärlek, blommor och framförallt gåvor. Finns så mycket som lilla studenten vill ha men inte får/kan köpa! Men idag är det mammas dag, inte heller fy skam och det ska firas med familjen ikväll.
Annars då? Hostar ungefär lika mycket nu trots att jag överdoserar hostmedicin och har haft en rätt dålig natt. Men vad gör det nu när jag är så fin i håret?! Bea, min barndomsvän med ensamrätt på mitt hår gjorde som vanligt ett otroligt bra klipp- och färgjobb igår, supernöjd!
När jag satt och väntade på att färgen skulle verka så kom det en kund som blev hänvisad till stolen bredvid mig. Hon hade ett sånt där drömhår ni vet? Långt, tjockt, fylligt, lockigt och supernaturligt. Det skrek shampooreklam när hon svassade in. Hon börjar konsultera sin frisör och säger att hon kan tänka sig att klippa en kortare frisyr och att frisören mer eller mindre får fria händer eftersom det är hon som kan. Modigt tänker jag. Frisören börjar fråga om lugg och stil, vill hon kanske klippa en page? Till strax nedanför nacken ungefär? Nej. Hon vill klippa av det. Alltså, allt hår! Hon ville ha "killfrisyr".
Jag fick kämpa för att motstå impulsen att ställa mig upp och skrika: "NEEEEJ, ditt gaalna fruntimmer!! Du kommer ångra dig imorn, gör det inteeeee!!!"
Men håret föll.. uppskattad mängd hår på golvet skulle räcka till en normalstor kanin. Tofsen fick hon med sig hem som minne och jag satt där djupt chockad tills Bea meddelade att nu ska vi skölja färgen.

Precis som när vinden viner..

Jag har blivit sjuk. Fast jag är ändå frisk. Jag är pigg och glad, har absolut ingen feber, normal aptit och ingen onormal snuva för årstiden, MEN (!) jag hostar så jag tror jag ska gå sönder om nätterna. På dagen är det lite bättre såvida jag inte utövar för ansträngande aktiviteter, men kvällarna är överjävliga rent ut sagt!
Igårkväll fick jag nog och googlade torrhosta, för det är nämligen en högst oslemmig variant av hosta som har drabbat mig. Det liksom kittlas i halsen konstant, som om ett hårstrå fastnat på tvären. Och gissa vad? Enligt 1177 har jag luftrörskatarr! LUFTRÖRSKATARR! Låter ju himmelens farligt.. fast det är det tydligen inte. Om man inte får superhög feber eller hör ett pipande ljud när man andas. Läste att det skulle försvinna av sig självt inom två till tre veckor, muttrade surt över att jag ska hosta så länge men gick sedan och la mig och somnade till sist.
Men så imorses när jag vaknade så hörde jag något som lät, precis som när vinden viner en stormig natt.. ETT PIPLJUD! Och det kom från mig, från mina andetag. Så nu är det ute med mig bloggen.. om  jag inte lyckas få tag på lite host- och ljuddämpande medicin vill säga!

Sunday, bloody Sunday.

Hallå hallå! Nu ska det minsann bli House-maraton i det Hallbergska/Sernloska residenset. Förstår att ni självklart undrar varför vi skall spendera dagen, eller i alla fall det som är kvar av den, på detta vis. Och det ska jag självklart berätta.
Fem skäl till ägna dagen åt ett House-maraton;
1. Det är söndag, så Skövde är inte direkt happening.
2. Jag är jättehostig (läs det är supersynd om mig).
3. Jag har fått nya pyjamasbrallor med ekorrar på av min plastsvärmor, som självklart måste invigas på ett värdig vis.
4. Jag är inte sugen på att plugga... än.
5. Jag vill.

Periodare.

är nog min bloggstil..

men jag tänkte börja igen nu, så får vi se hur länge det håller! 

Sen sist jag skrev har jag hunnit fira jul, nyår och lämnat in ytterligare en rutten hemtenta. Om jag skulle behöva välja vilket som var bäst respektive sämst så vinner julen och hemtentan förlorar, SURPRISE! 

Nu är det iallafall dags för en ny termin med nya kurser och förutom metodkursen som kommer försöka kväva mig sakta men säkert under veckorna 13-22 så kommer det nog bli en rolig termin. Det metodkursen dock inte vet är att jag under samma veckor kommer läsa kris och katastrofpsykologi, så jag kommer veta hur jag ska hantera dess kvävningsförsök och eventuella efterföljande trauman.

Jag har också lovat min bäztiz att det här ska bli partyåret då allt är på topp, så om blogginspirationen hänger med kan det bli ganska så festligt här på bloggen vill jag lova!

Jaa.. det är väl ungefär så spännande som livet är just nu, håll tillgodo.